Ett inlägg om min pappa

På söndag är det som många av er kanske vet fars dag. Jag kom häromdagen över den här texten. Den är skriven av en kvinna som kallar sig själv för mamma och jämnställdsaktivist. För er som inte har läst eller kommer att läsa den så ska jag sammanfatta den lite kort. Texten rabblar upp 9 anledningar till varför män inte förtjänar ett grattis på fars dag. Alla dessa anledningar är säkert underbyggda med fakta och statistik och det stämmer säkert i många fall det som står, och jag tycker absolut att det är jättetråkigt att det är så i ett samhälle som Sverige som ändå ligger så långt i framkant när det kommer till jämnställdhet.  Jag blir så himla ledsen när jag läser den här texten. Inte minst för att det i många fall stämmer, men också för att författaren drar alla pappor över samma kam. För förutom en liten inflik på slutet om att det finns "brillianta män på individnivå som ser dessa strukturer och motarbetar dem" och att dessa män förtjänar en high five. Hon tackar dessa män, men de ska tydligen inte hyllas, och där vill jag bara säga STOPP! 

Min pappa är en pappa som inte bara förtjänar att tackas tusen miljoner gånger om, men han ska också hyllas för allt han har gjort för mig och mina syskon under vår uppväxt. 

Min pappa är en fantastisk man som har ställt upp för mig i alla lägen. Jag vet inte hur många gånger han har skjutsat och hämtat mig till och från olika aktiviteter och platser. Oavsett vilken tidpunkt på dygnet, allt från tidig morgon till sent på natten, så har han alltid varit där.

Det står i artikeln att män aldrig är hemma, aldrig lagar mat, aldrig hjälper till i hemmet osv. Men detta stämmer inte i mitt fall heller. Min pappa var, innan han gick i pension, en hårt arbetande industriarbetare som gick på fyrskift under hela min uppväxt, vilket gjorde att han i tre av fyra veckor i månaden alltid var hemma när jag kom hem från skolan. Enda undantaget var ju när han jobbade eftermiddag såklart. Och ibland sov han för att han hade jobbat natt, men när jag var riktigt liten så var det alltid pappa som nattade mig, det passade bra för då fick han själv vila lite innan han skulle jobba. Men jag minns speciellt på fredagar när jag kom hem från skolan, för då var pappa alltid i full gång med att steka pannkakor - pappas specialla pannkakor. Så kom inte och säg att män inte lagar mat. Och pappa diskar! Vi har aldrig haft en diskmaskin hemma hos oss, eller ibland har vi kallat pappa för våran diskmaskin för lite så har det funkat. Jag hade i mina unga dagar ett stort intresse för matlagning och bakning, och varje gång jag hade stökat ner i köket så diskade han efteråt, jag behövde inte ens be om det. Det känns nästan lite bortskämt såhär i efterhand, men jag är otroligt tacksam för att han gjorde det för mig. 

Jag hade hälsan med mig under min uppväxt och var faktiskt inte sjuk speciellt ofta, men jag minns en gång så himla väl. Jag var hemma och var magsjuk och pappa VABbade. Jag fick ligga i hans säng, han tog hand om mig, tömde min spyhink och höll mig för pannan när jag behövde kräkas.

Min pappa har alltid stöttat mig i mina val jag har gjort och har alltid supportat mig i sportsammanhang. Jag vet inte på hur många läktare i lika många idrottshallar över vårt avlånga land där han har suttit och kollat och hejat när jag har jagat efter en vit liten boll. Till och med när jag hade mina hemmamatcher 10 mil hemifrån så var det sällan han och mamma missade en match. 

Min pappa är också en mycket klok och allmänbildad man, och han har lärt mig ofantligt mycket under min uppväxt. Allt från hur man snickrar, hugger ved, tänder i en vedpanna - till hur man kör bil, spelar vändåtta och tar hand om ett bisamhälle. 

 Vad jag egentligen ville ha sagt med denna text är att min pappa är inte som andra pappor, och det är jag glad för! Till pappa Berndt; Jag är otroligt tacksam för allt du har gjort och fortfarande gör för mig. Du förtjänar tusen tack och en miljon hyllningar på söndag när det är fars dag, och jag önskar SÅ mycket att jag kunde vara hemma hos er då, tyvärr är jag ute och flyger, men har dig med mig i tankarna. Tack pappa, för allt du gör. Jag älskar dig!

Jag hoppas att det är fler som har fantastiska pappor och att ni uppmärksammar dem, inte bara på söndag utan så ofta och mycket ni kan! 

 

 
Min idol, hjälte och förebild
 
 
 
Fina pappa på Jensens i Göteborg förra året då vi firade hans 70-årsdag ❤️ Ser ju dock inte ut att vara en dag över 50, ellerhur? 😉
 

 

 
 Det är liksom inte för intet som jag för cirka ett år sen bestæmde mig før att föreviga både mamma och pappa på min kropp i form av en tatuering. På så sätt finns de alltid vid min sida.

 

Kommentera här: