Vad kan hända på ett år? eller Historien om hur jag blev flygvärdinna

För exakt ett år sedan så hade jag  precis kommit hem från livets skidresa i Alperna och hade haft en helt awesome vecka. Några dagar tidigare, nämligen den första April så satt vi på Panda i Val Thorens på en sittning som hade temat Jorden runt. Jag satt där i min hemmakomponerade flygvärdinneoutfit och var rätt så nöjd med livet. Fick en del komplimanger om min utklädnad och hittade till och med en med matchade outfit, nämligen en pilot. Vad kunde vara bättre liksom? :) Nu var det ingen som sa till mig att jag faktiskt skulle kunna titulera mig som flygvärdinna dryga halvåret senare, MEN OM någon hade gjort det så är jag rätt så säker på att jag hade skrattat lite åt personen i fråga och sagt något i stil med "Ha kul Aprilskämt, kommer inte på fråga. Jag ska bli lärare!". 
 
För ett år sedan trodde jag fortfarande att lärare var mitt kall, kunde man ens komma på något annat efter 2 ¾ år på lärarutbildningen? Jag var då lyckligt ovetande om de tio otroligt påfrestande veckorna som låg framför mig. De tio veckor som skulle ha resulterat i min och Marias C-uppsats. Att det tyvärr inte blev någon uppsats skriven är jag så himla ledsen över. Jag kunde inte hitta motivationen nånstans hur mycket jag än försökte och det var otroligt frustrerande. Hade knappt motivation att kliva upp ur sängen på morgonen och flera av mina vänner har sagt att de inte kände igen mig under den här perioden. "Du gick in i väggen" sa min handledare när jag pratade med henne i början av hösten, och jag är väl beredd att hålla med både henne och mina vänners påståenden om detta. Det är en sak att gå in i väggen och att hela ens egna uppsats skiter sig, men när det går ut över uppsatspartnern, som dessutom är en vän. Det var otroligt jobbigt. 
 
Men mitt i allt detta så snubblade jag över en platsannons på finn.no. Eller rättare sagt en länk till annonsen på facebook. Scandinavian Airlines söker Cabin Crew med bas i Oslo. Först tvekade jag ett ögonblick men sen tänkte jag, Varför inte? Jag gick faktiskt in med mentaliteten att jag inte skulle få jobbet ändå, vilket är otroligt dumt att göra. Men jag blev efter diverse personligetsbaserade tester på internet kallad till en första intervju som hölls av en rekryteringsfirma inom flygbranchen. Det gick sådär tyckte jag själv, men rekryterarna tyckte tydligen annourlunda. Blev ombedd att skicka in några kompletterande dokument och fick några dagar senare ett mail om att jag hade gått vidare till intervju nummer två. Minns att jag satt med mamma på pendeln påväg hem till Boxholm när mailet kom. Minns att jag blev glad men också väldigt förvånad. Så det blev ytterligare en tur upp till Oslo och några dagar på brorsans soffa. På den andra intervjun fick vi träffa alla managers och några av våra (eventuellt) blivande kollegor. Minns att vi fick börja med att presentera oss på engelska. Jag var sist och alla andra hade kört med "jukselapp". Jag hade också en fusklapp men den hade jag lämnat i väskan, trodde inte man fick ha det liksom. Så körde utan och det verkade ju gå bra det också. Fick ett mail senare på eftermiddagen samma dag om att jag gått vidare och att jag skulle besöka flygläkaren och prova ut uniform. Detta gjorde jag redan dagen efter och några dagar senare fick jag ett mail om att jag var välkommen på kursstart den tredje Augusti. Jag hade alltså blivit en av 20 utvalda utav flera tusen sökande, är inte det sjukt?!  Inte ens här vågade jag ta ut någonting i förskott, tänk om jag misslyckas med Initial?
 
Sommaren rullade förbi och den andra augusti jobbade jag min sista dag på Skattegårdens korttids. Samma dag gick flyttlasset till Oslo och dagen efter var första dagen på CAE för Intitial course batch 8. Blev så otroligt lättad och glad när jag såg att det var fyra stycken från mina intervjuer som var där! Kände redan första dagen att detta var ett fantasiskt gäng. Tre veckor av massa skratt, kärlek och intensiva studier hade vi tillsammans, och den 27 augusti stod vi där med nypressade uniformer och fick motta våran vinge. Högtidligt indeed, och jag var så stolt över min lilla familj (ja så känns det nästan, min extrafamilj). 
 
Och nu har det gått nästan åtta månader, tiden bara flyger iväg. 
Jag har lärt mig otroligt mycket under denna tiden, inte främst om hur hela flygindustrin fungerar, men också om personliga möten, team work, service, säkerhet,  OCH jag har lärt mig så mycket om mig själv! Jag känner att jag har hittat något som jag kan identifiera mig med och det har gjort att jag har utvecklats så mycket på alla personliga plan. Det som jag är mest tacksam över med detta jobb är alla FANTASTISKA människor som jag får träffa, framförallt alla mina underbara kollegor, men också de där speciella passagerarna som får mig att aldrig någonsin vilja sluta att jobba inom servicebranchen. 
Visst det finns dagar då jag hellre hade legat kvar i sängen, men det har väl alla?! Jag känner en glädje i att gå till jobbet som jag skulle önska att alla känner när de ska till jobbet, tyvärr tror jag det är många som inte gör det. 
 
Vad jag egentligen ville ha sagt med denna text är att ALLT detta har hänt inom loppet av ett år. Jag hade ingen aning om att jag skulle stå där jag gör idag, för ett år sedan. På samma sätt vet jag lika lite om var jag står om ytterligare ett år. Är jag kvar som flygande? Det tror jag, jag trivs ju så himla bra! Men är det ett yrke jag vill bli gammal med? Det kan jag inte svara på, men behöver jag verkligen göra det? Livet har tagit en stor vändning det senaste året att jag vågar knappt tänka, tro eller föreställa mig var jag befinner mig i livet om ett år. Time will tell. 
Flygvärdinneoutfiten är i alla fall inte någon utklädnad längre, utan en uniform jag bär med stolthet var dag. Än har jag inte hittat någon pilot att matcha outfit med, men det kanske händer det också, vem vet? Haha!
Lev livet, våga ta chanser och tänk inte för mycket. Jag försöker leva efter den devisen och jag uppmanar andra att göra detsamma!
 
Precis så som mitt liv förändrades för ett år sedan hoppas jag att jag kanske kan göra detsamma för någon annan. Vi letar just nu efter nya kollegor, känner du att du vill göra samma resa som mig och bli flygvärdinna så ta en titt här


Första april 2015, utklädd till flygvärdinna i Val Thorens 


27 augusti - vingeutdelning och nybakad flygvärdinna 


Såhär brukar jag se ut i uniform nu för tiden, lite mer varm i kläderna och med lite mer erfarenhet på 40.000 ft

Kommentera här: