Att börja gymnasiet

Mina syskonbarn fyller 16 år i höst. Innan sommaren slutade de nionde klass, och imorgon börjar de på gymnasiet. Jag har lite svårt att inse att de redan har blivit så himla stora. I mina ögon är de fortfarande bara tre äpplen höga och springer runt i blöja... Skämt åsido, det var ju länge sen, och det där med längd ska jag kanske hålla tyst om då de har växt om mina 1,61 med råge. 
 
Men det här med att börja gymnasiet tänker jag på. Det är sju år sedan som jag själv började gymnasiet, helt otroligt vad fort tiden går. 
Jag minns det så väl dock. Hur jag hade sett fram emot hela sommarlovet att äntligen få flytta till Mullsjö och börja på innebandygymnasiet där. Hur det skönt det skulle bli med en nystart efter 16 år i den här lilla hålan. 
Många tyckte jag var modig som flyttade hemifrån när jag bara var 16 år, men för mig var det ingen stor grej. 
Jag växte väldigt mycket som person av detta, och tror att jag hade varit en helt annan person än den jag är i dag om jag inte hade gjort det. 
Gymnasietiden var en bra tid, även om jag hade motgångar som ibland gjorde att jag bara ville åka hem och gråta i mammas famn (haha!) så hade jag gärna velat uppleva gymnasietiden igen. Inte minst för att träffa alla härliga männsikor som jag lärde känna under den här tiden. Många har jag inte kontakt med i dag och det tycker jag är väldigt synd. 
 
Jag har så mycket minnen från den här tiden, alla dataspelskvällar i C-uppgången, alla småmålsturneringar i lilla hallen som alltid slutade med att någon blev sur och gick hem, filmkvällarna i D-uppgågen, alla galna upptåg på Ekbacken, bajslistan, Malins mögliga rum, Malins gula hår (!!!), Ekbackenbloggen, Middagarna i matsalen, Roberts hål i väggen, när vi firade min 17årsdag med tårtkalas mitt i natten och en massa andra saker! 
 
Vet inte riktigt om jag ville ha något vettigt sagt med det här inlägget, tror mest jag blev lite sentimental förut när jag insåg att mina syskonbarn har sina tre bästa år framför sig och själv var det flera år sen man fick uppleva der själv. 
Men, eftersom man inte vet om det själv när man står där imorgon och ska börja på gymnasiet, så vill jag bara säga detta; Njut! Njut av er gymnasietid, den kommer inte igen. Ta vara på dina vänner, ha kul och gör mycket tokiga saker. Du kommer aldrig ha så roligt igen (möjligtvis när du börjar på universitetet, men ja - haha!) 
 
Mvh sentimental. 
 
 

Kommentera här: